Drabbad. Ett obehag utöver det vanliga. Ett varför, större än på det egna planet.
Vår planet.
Äh fuck it.
Som Einstein sa – Det som kännetecknar en sann galning är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Fan. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig längre.
Det är så märkligt detta. Kombinationen av att bli äldre, se polare få barn hela tiden och sedan denna hopplöshet.

Jag har egentligen aldrig mått såhär bra. Någonsin. Det känns som att jag är omringad av massa härliga människor som vill mig lika väl som jag vill dem.
Omtyckt, frisk och fortfarande hybris.
Sedan är jag, förutom mitt bolån, skuldfri och svensk, vilket snabbt ansluter mig till ett av de mest välbeställda asen på hela jorden. Jag hör till och med till de 0,5 procenten av planetens absolut rikaste skikt. Det gör du också och allt bör vara som det ska.

Ändå går jag hem från mitt företags kontor i detta oktobermörker med en pulveriserande känsla av olust.
Det skaver i mig.
Och det som gör mig bortom förvirrad är att det som alltid varit mitt fundament – optimismen – inte verkar kunna ge mig några svar längre. För jag vet ärligt talat inte om det är dags att börja sluta hoppas.

Hör vi inte att jorden just nu tar sina sista kippande andetag för att överleva?

Vi läser mycket om detta. Lyssnar på radio, tittar på dokumentärer, läser tidningar och forskarrapporter med röda diagram som haft konstiga kurvor alldeles för länge.
Jag och många med mig vet att om vi släpper ut koldioxid och metangas i atmosfären blir vår planet varmare. Vi vet också att om vi skövlar jordens lungor – regn- och mangroveskogarna – samtidigt som vi kastar plast i havet så att koraller bleknar och dör, förändrar vi hur liv kan levas här.

Isarna smälter fort som fan nu alltså.
Det är ett rekord som sätts just denna höst, då Antarktis är många grader varmare än vad en redan ganska bister prognos spekulerat kring.
Och jordens ca 16 000 glaciärer, som sköter nedkylningen, är en stor del av det fenomen som gör att denna planet är möjlig att leva på.

Jag vill skrika ut till hela världen att vi måste börja tänka om nu. Hjälpas åt nu. Äta dyrare, köpa mindre, sopsortera bättre.
Helt enkelt låta fucking bli.
12 pack ekologiska ägg kostar exempelvis 42 kronor, jämfört med 12 pack andra ägg, som kostar 24 kr.
Vi måste.

Mitt tillstånd består mycket i att om jag skriker ut att jag tar mitt ansvar nu, att lova att sköta mig – blir jag då skuldbelagd så fort jag vidrör något av det fula, det förbjudna?
För hur mycket jag än försöker blir jag på nåt sätt meningslös eftersom jag antar att jag kommer misslyckas.
Vad vi än gör, är det verkligen good enough?
Får vi göra nånting över huvud taget?
Resa? Flyga? Drömma?
Det är ett dilemma som är lika svårt att ta ställning till som att försöka begripa alla vinklar av klimatkatastrofen. Hur den drabbar oss, varför den uppkommit och om det är möjligt att undgå den.

Efter att jag såg Before The Flood – en film av FNs klimatambassadör Leonardo Di Caprio – om hur världen kommer te sig när Florida, Holland och en mängd öar förpassats till havsbottnar, började jag gråta för första gången på länge.
Det är inte långt dit och det går tydligen ännu fortare utför än vad de visste när den filmen spelades in.
Enligt en artikel i National Geographic, från februari 2015 lär vi om ca 80 år se att exempelvis Florida drabbats av det monumentala i att land blir hav.

Oavsett alla gissningar kring hur långt in i framtiden det rör sig om, så är anledningen till min hopplöshet, att det ändå är så pass kort tid att samvetet inte räcker till för att gå i mål med tanken att kunna skaffa barn här.
Man har ju ett sånt enormt ansvar över konsekvenserna det medför. Det skrämmer mig till fasa.
Tro mig, jag har drömt om det länge, men har inte förälskat mig i förutsättningen än.

Mina barn kommer ju också att vilja leva sitt liv som vi gjort. I fullständig frihet. Strösslandes som om allt var konstant och leva som om morgondagen var lika spännande som igår.
De kommer vilja kunna skörda all världens frukt på samma gång, de kommer vilja dyka bland färgglada fiskar, äta billig mat och sedan, det värsta av allt – skaffa egna barn.
Det kommer bli svårt.
Eftersom (om vi fortsätter skövlingen av allt som skövlas kan) deras barn kommer att växa upp och leva på en väldigt farlig plats.
En planet som inte längre kan andas, en planet som förstörts, en planet som är alldeles för varm för att vi ska få plats på de ytor som fortfarande är beboeliga. Då riskerar vi allt ifrån naturkatastrofer till flyktingströmmar från länder som inte längre finns och vi kommer behöva sudda ut varenda en av våra idag påhittade landsgränser.
Tänk om det då, resoneras som det gjordes på 1940- eller 2010-talet? Att det finns för många som avskyr dem som inte ser och ter sig likadant som dem.

Då kommer inte bara fiskarna vara döda för länge sen.
Vi kommer själva att ta kol på varandra.

Om inte skatten på koldioxid höjs till en alldeles överjävlig nivå i hela världen, om inte alla företag som sysslar med palmolja, scampi och antibiotikabesprutat nötkött tvingas ställa om, samt om inte fisket regleras i alla världens hav – då finns det bara en lösning jag kan komma på och det är att vi sticker.
Elon, finns det platser kvar till Mars eller?
Det har vi ju faktiskt inte provat.
Då kan vi iallafall förvänta oss ett annat resultat än det här.

Simon P.
Oktober 2017.

The warming of earth. Observational history of temperature from 1850 until today. Berkeley Earth, US.

Opslået af Studio Olafur Eliasson på 11. oktober 2017

Källor:

http://www.wwf.se/vart-arbete/hav-och-fiske/hav-i-varlden/hotade-ekosystem/1133349-hotade-marina-ekosystem

http://polarisen.se/glaciarer/glaciaerer-och-klimat/

https://www.scientificamerican.com/article/new-york-city-could-see-6-foot-sea-rise-tripling-of-heat-waves-by-2100/

http://ngm.nationalgeographic.com/2015/02/climate-change-economics/florida-coast-map

http://geology.com/sea-level-rise/new-york.shtml

http://www.globalrichlist.com/

http://www.ipcc.ch/

http://www.wwf.se/wwfs-arbete/hav-och-fiske/wwfs-fiskguide/1243694-wwfs-fiskguide-nar-du-ska-kopa-miljovanlig-fisk

http://www.wwf.se/source.php?id=1640653